

Första maj (2026 version of Arbetarrörelsens dag?)
Första maj.
Jag går mot hållplatsen, himlen är gråblå över taken.
Gruset knastrar under kängorna.
Jag står vid hållplatsen och väntar på bussen.
Fönster är mörka i villorna vi passerar.
Persienner helt nere. Bilar står orörda på uppfarterna.
Bussen kränger i rondellen, kaffet skvätter över handen.
Här bor cheferna. De ska inte upp.
Första maj.
Samma grind. Samma kort. Samma pip.
Vi går in.
Cheferna stannar kvar hemma.
Stämpelklockan blinkar rött, sen grönt.
Plastkortet böjs när jag trycker det mot läsaren.
Metallgrinden slår upp med ett eko i hallen.
Trucken piper redan mellan hyllorna.
Ett papper med schema sitter tejpat på väggen.
Nya tider skrivna med blå penna över de gamla.
Tejpen har släppt i hörnet, pappret hänger snett.
Någon trycker dit det med handflatan och går vidare.
Första maj — kortet hänger i bröstfickan
Pipen hörs hela tiden, grinden står öppen.
Cheferna sitter på sina altaner medan vi kör pallar mellan hyllorna
Vi sliter här inne. De är kvar hemma.
Mobilen vibrerar i fickan.
En bild dyker upp i flödet: sol på en altan, grillrök över räcket.
Jag stoppar ner den igen när en pall fastnar i plasten.
Kniven sprätter upp tejpen med ett kort ryck.
Vi lastar lådor tills handskarna blir blanka av damm.
Golvfläkten snurrar varmt luft över betongen.
Svett rinner längs ryggen under tröjan.
Truckens pip studsar mellan väggarna.
Första maj — vi drar kortet ut
Med ett tungt slag slår grinden igen
Lampor tända i deras kök när bussen tar oss härifrån
Vi åker hem. De har varit hemma hela jävla dan.
Var inte första maj för att vi knegare skulle vara lediga inte de jävla cheferna?
The old Version